Krasch!

Okej, då har det slutligen hänt: Jag har krossat ett stycke retroporslin.
Jag är ändå glatt förvånad över att det tagit så pass lång tid - jag brukar vanligtvis vara en smula drumlig av mig. Men nu var det då dags, och givetvis i samband med torkning av disk. Klassiker.
En assiett av Stig Lindbergs Bladruta fick ikväll sätta livet till. En tröst är att fatet i fråga har ett syskon som (hittills) är helt oskadat.
Sånt här händer när man har denna typ av hobby! Så länge jag inte slår sönder nån DM-kopp, så...